Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spetsen åt köpmannens huvud medan "Avskrädet" med
synbart välbehag spottade honom i ansiktet. Köpmannen
rullade ihop sig som ett nystan och kröp på alla fyra ut
på gården, ledsagad av skallande skratt. Emellertid hade
ytterligare två poliskonstaplar kommit till, och åt dessa
ropade kommissarien triumferande i det han pekade på
Kuvalda:
- Arrestera honom! Bind honom!
- Sätt på honom handklo var, kära vänner! bad
Petunnikov.
- Låt mig vara - jag tänker inte löpa ifrån er! sade
Kuvalda till de båda polismännen som närmade sig
honom. Jag ska självmant gå dit jag bör ...
"Fördettingarna" försvann den ena efter den andra. En
kärra for in på gården, och ett par bedrövliga skepnader
började syssla med att föra skolläraren ut ur härbärget.
- Dig ska jag nog sörja för, gamle vän... vänta bara!
hotade poliskommissarien Kuvalda.
- Nå, din kaxe! hånade Petunnikov som blev helt
upprymd då han såg att hans dödsfiende var fängslad. Har
du nu fastnat i snaran, va? Vänta, min gosse, du ska nog
få se på värre ändå!
Kuvalda teg. Han stod mellan de båda polismännen,
lång och rak med rynkad panna och såg på hur de lade
skolläraren på kärran. Mannen, som höll liket under
armarna, var liten till växten och kunde inte få upp huvudet
på vagnen när fötterna redan låg där. Väl en minut
förblev den döde i denna svävande ställning som om han
ville kasta sig ner på huvudet och dölja sig i jorden undan
de elaka och dumma människorna som störde hans ro.
- För bort honom! befallde poliskommissarien och
pekade på ryttmästaren.
Kuvalda gjorde inga invändningar. Stillatigande, med
dyster uppsyn, gick han över gården. Då han gick förbi
den döde böjde han på huvudet utan att se på honom.
Martianov följde efter honom med förstenat ansikte.
Köpmannen Petunnikovs gård var snart tom.
- Seså, hopp! ropade körsvennen på likkärran åt sin
hästkrake och skakade tömmarna över hans rygg. Hästen
satte sig igång, och kärran for gnisslande över den ojämna
gården. Täckt med gamla trasor låg skolläraren utsträckt
81
6 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
