Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fem sex stycken hade svurit vid Gud att de skulle döda
Lojko, men han levde muntert och obekymrat, och fanns
det en häst som föll honom i smaken så hjälpte det inte
om också ett helt regemente soldater bevakade den - Lojko
Sobar visste att skaffa sig den och rida på dess rygg.
Håhå! Tror du kanske att han var rädd för något? Om
satan själv med hela sitt anhang hade kommit emot
honom skulle han ha stuckit kniven i honom eller åtminstone
överöst honom med skällsord, och alla smådjävlarna
skulle han ha örfilat upp, det kan du lita på!
Och alla zigenare kände honom eller hade hört talas om
honom. Han älskade bara hästar och ingenting annat, men
inte länge var och en; efter att ha ridit den en tid sålde
han den, och pengarna fick vem som ville. Det fanns ingen
snikenhet hos honom - om du behövt hans hjärta skulle
han själv ha slitit det ur bröstet på sig och gett dig, om du
haft gagn därav. Sådan var han, min falk!
Vår stam strövade då omkring i Bukovina - det är väl
nu tio år sen. En gång - det var en vårnatt, minns jag
-satt vi tillsammans, jag och Soldat-Danila, som hade
kämpat tillsammans med Kossuth, och gamle Nur och alla de
andra och Radda, Danilas dotter.
Du känner ju min dotter? En riktig drottning bland
flickor, inte sant? Nå, men med Radda kan hon inte jämföras
- det vore för stor ära för Nonka! Hon, Radda, kan inte
beskrivas med ord. Kanske skulle man kunna skildra
hennes skönhet på fiol, men då måste det vara en spelman
som känner sin fiol lika bra som sin egen själ.
Många tappra hjärtan hade flammat för henne - ack så
många! I Mähren var det en gammal magnat som fick se
henne, och han blev alldeles som förstenad där han satt
på sin häst. Han bara stirrade och stirrade och skälvde
som i feber. Grann var han som själva fan i söndagsdräkt,
med guldstickad röck och en sabel vid sidan som blixtrade
bara hästen skrapade med foten... Hela sabeln var besatt
med ädelstenar, och himmelsblå sammet hade han på
mössan - en riktigt förnäm gammal adelsman var det. Nå,
han stirrade och stirrade, och så sa han till Radda: "Hallå!
Vill du ge mig en kyss så ska du få den här pungen full
med pengar." Men hon bara vände sig bort utan att se åt
honom. "Förlåt om jag har förolämpat dig och ge mig
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
