- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
90

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om nätterna flyr han långt ut på stäppen, den djärve
Lojko, och där snyftar hans fiol ända till morgonen,
snyftar själamässan över Lojko Sobars frihet. Och vi ligger
och hör på och tänker: Hur ska det gå? Men vi vet att om
två klippstycken rullar emot varandra så tjänar det
ingenting till att träda emellan dem - man blir bara själv
krossad. Och så fick saken ha sin gång.

En gång satt vi alla i en krets och talade om våra
angelägenheter. Men så började vi finna det tråkigt, och då
bad Danila Lojko: "Sjung en visa för oss, Sobar, och
muntra upp oss!" Lojko kastade en blick på Radda, som
låg på rygg inte långt ifrån honom och stirrade upp mot
himlen, och for med stråken över strängarna. Och fiolen
började klinga och ljuda som om den verkligen varit ett
flickhjärta, och Lojko sjöng:

Hej hopp! Hän över stäppen bär
min färd mot himlens rand!
Som vinden snabb min fåle är
och full av kraft min hand!

Radda vände på huvudet och såg sångaren spefullt
skrattande in i ögonen. Han blev blossande röd.

Hej hopp! Så ila raskt framåt
min fåle, tiden flyr!
I mörker ligger än vår stråt,
framför oss morgon gryr!
Vi spränger himmelshögt, hej hopp!
den klara dagen mot!
Dock ryck ej, fåle, i ditt lopp
ner gyllne månens klot!

Han kunde sjunga han! Det finns ingen som kan sjunga
så nu längre. Men Radda sa i hånfull ton som om hon
silade vatten mellan tänderna:

"Du skulle inte flyga så högt, Lojko - då kan du falla
på näsan i en pöl och smutsa ner dina mustascher." Lojko
blängde på henne som om han var ett vilt djur, men han
sa ingenting. Han behärskade sig, den käcke gossen, och
sjöng bara:

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free