Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland zigenarna - aldrig! Brödraskap med en flicka - kan
man väl tänka sig något löjligare, min falk? Även om man
rådbråkade sin hjärna ett helt år skulle man inte kunna
hitta på något liknande.
Lojko tog ett språng åt sidan och skrek till som om han
hade fått sitt bröst genomstunget. Radda skälvde vid detta
skrik men låtsades inte om något.
"Farväl alltså till imorgon, och imorgon gör du som jag
befallt dig. Hör du, Lojko?"
"Jag hör! Jag ska göra det", stönade Lojko och sträckte
händerna emot henne. Hon såg inte ens åt honom, och
han vacklade som ett av stormen kullvräkt träd och föll
till marken, gråtande och skrattande på en gång.
Så grymt hade den fördömda Radda pinat honom! Jag
hade all möda att återkalla honom till sans.
Ack ja! Vilken djävul kan det väl gagna att
människorna plågas och sörjer? Vem är det som njuter av att höra
hur människohjärtat stönar, sönderslitet av smärta? Kan
du säga mig det?
Jag återvände till lägret och berättade alltsammans för
de äldsta. De rådslog och beslöt att vänta och se vad det
skulle bli av. Och det blev följande. Då vi på aftonen alla
samlades omkring elden kom också Lojko. Han var
upprörd och såg avtärd ut, ögonen var alldeles insjunkna. Han
slog ner dem och sa till oss utan att se upp:
"Så här står det till, kamrater. Jag har sett in i mitt
hjärta denna natt och där inte längre funnit någon plats
för mitt gamla fria liv. Radda ensam härskar där nu - hon
ensam! Se så hon småler, den sköna Radda, som en
drottning! Hon älskar sin frihet mer än mig, men jag älskar
henne mer än min frihet, och därför har jag beslutat att
falla till Raddas fötter, som hon befallt, för att alla må se
att hennes skönhet har kuvat den tappre Lojko Sobar,
som förut lekte med flickor som jaktfalken med änder.
Och sen ska hon bli min hustru och smeka och kyssa mig
så att jag mister lusten att sjunga käcka sånger för er och
inte längre saknar min frihet. Är det inte så, Radda?"
Han höjde ögonen och såg på henne med en underlig
blick. Hon nickade tyst och strängt och pekade på sina
fötter. Och vi såg på och begrep ingenting. Vi hade helst
velat gå vår väg för att slippa se hur Lojko Sobar föll till
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
