Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en flickas fötter - vore det så själva Radda. Det var på en
gång blygsel och medlidande och bedrövelse vi kände.
"Nå!" ropade Radda åt Lojko.
"Åhå, ha inte så bråttom, jag hinner väl, det blir alltid
tids nog", skrattade han. Hans skratt lät som klirrandet av
stål. "Så förhåller det sig alltså, kamrater! Vad återstår
väl då? Bara att pröva om min Radda verkligen har ett så
fast hjärta som hon visat mig. Det är det jag nu vill pröva
- förlåt mig, bröder!"
Och innan vi ännu kunde ana vad Lojko hade i sinnet
låg Radda på marken, och Sobars krokiga dolk satt ända
till fästet i hennes bröst. Vi var förlamade av fasa.
Men Radda ryckte ut dolken, kastade bort den, och i
det hon tryckte till såret med en fläta av sitt svarta hår
log hon och sa högt och tydligt:
"Farväl, Lojko! Jag visste att du skulle handla så!" Och
så dog hon.
Kan du förstå dig på flickan, min falk? Ja, en satans
flicka var det, om jag så ska bli fördömd i evigheters
evigheter! Håhå!
"Och nu vill jag falla till dina fötter, min stolta
drottning", skrek Lojko så att det ekade över stäppen, och han
kastade sig till marken, tryckte sina läppar mot den döda
Raddas fötter och blev liggande orörlig. Vi tog av oss
mössorna och stod tysta.
Vad säger du om en sådan sak, min falk? Jaja, jaja! Nur
tänkte säga: "Vi måste binda honom!" Men ingen skulle
ha lyft sin hand för att binda Lojko Sobar, och det visste
Nur. Därför ryckte han bara på axlarna och gick åt sidan.
Men Danila tog upp dolken som Radda hade kastat bort
och såg länge på den, tuggande på sina mustascher - den
var vass och krokig, och Raddas blod hade ännu inte
torkat på den. Och sen gick Danila fram till Lojko och stötte
kniven i ryggen på honom så att den trängde in i hjärtat.
Så gjorde den gamle soldaten Danila sin plikt som Raddas
far!
"Rätt så!" sa Lojko klart, vände sig om mot Danila och
gick för att hinna ifatt Radda.
Vi stod och såg på dem. Där låg Radda. Hon tryckte
handen med hårflätan mot bröstet, och hennes öppna
ögon blickade upp mot himlen, och vid hennes fötter låg
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
