Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tappre Lojko Sobar. Lockarna hade fallit ner över
hans ansikte, så att vi inte kunde se det.
Vi stod där tankfulla. Danila rynkade sina tjocka
ögonbryn, och hans mustascher darrade medan han tyst
blickade upp mot himlen, och det gamla gråskägget Nur lade
sig framstupa på marken och grät så att han skakade.
Det var också något att gråta åt, min falk! Ja,
sannerligen! ...
Vandrar du, så vandra din väg fram och vik inte åt
sidan. Gå alltid rakt fram. Kanske ska du ändå gagnlöst gå
under. Så är det med den saken, min falk!
Makar tystnade, stoppade ner pipan i sin tobakspung
och knäppte ihop rocken över bröstet. Det började regna,
blåsten tilltog och havet brusade dovt och vredgat. En
efter en kom hästarna fram till den slocknande elden, såg
på oss med sina stora kloka ögon och ställde sig orörliga
i en tät ring omkring oss.
- Hopp, hopp, hoj! ropade Makar vänligt åt dem,
klappade sin älsklingsbrunte på halsen och vände sig till mig.
Det är tid att sova, sade han, svepte rocken om sig,
sträckte ut sig på marken och låg stilla. Men jag hade
ingen lust att sova. Jag såg ut i stäppens mörker mot
havet, och framför mina ögon svävade majestätiskt Raddas
sköna stolta gestalt genom luften. Hon tryckte handen
med den svarta flätan mot såret i bröstet, och mellan
hennes fina bruna fingrar sipprade blodet fram droppe för
droppe och föll till marken som eldröda små stjärnor.
Och tätt i hennes spår följde den tappre hjälten Lojko
Sobar. Hans ansikte doldes av de tjocka svarta lockarna,
och under dem droppade stora kalla tårar ...
Regnet tilltog och havet sjöng en dyster högtidlig hymn
till det stolta vackra zigenarparet - Lojko Sobar och
Radda, den gamle soldaten Danilas dotter.
Men de båda svävade tyst och lätt genom nattens
mörker, och aldrig lyckades den sköne sångaren Lojko hinna
ifatt den stolta Radda ...
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
