Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konovalov
i
En dag då jag tankspritt ögnade igenom en tidning stötte
jag på namnet Konovalov, och gripen av ett plötsligt
intresse läste jag följande:
"Igår natt hängde sig i härvarande fängelse
småborgaren från staden Murom Aleksander Ivanovitj Konovalov,
fyrtio år gammal. Självmördaren hade blivit arresterad i
Pskov för lösdriveri och skulle med fångskjuts sändas
tillbaka till hembygden. Enligt fängelsemyndigheternas
utsago hade han alltid varit stillsam, tyst och grubblande.
Orsaken till självmordet bör, efter vad fängelseläkaren
anser, vara att söka i tungsinthet."
Jag läste denna kortfattade, med petitstil tryckta notis
- notiser om småfolks undergång trycker man alltid med
så liten stil som möjligt - jag läste den och tänkte att jag
måhända skulle kunna ge en mer uttömmande förklaring
över den orsak som drev denna "stillsamma och
grubblande" människa att ta livet av sig. Jag hade nämligen
känt honom och en gång levat tillsammans med honom
en längre tid. Ja, det var rentav min skyldighet att tala om
honom, för han var en präktig pojke, och sådana möter
man inte ofta på sin levnadsväg.
Jag var arton år då jag första gången träffade
Konovalov. På den tiden arbetade jag som hantlangare i ett
bageri. Bagargesällen var en före detta soldat som hade
tillhört musikkåren och söp förskräckligt, så att han ofta
förstörde degen, och när han var full brukade han spela
alla möjliga melodier på läpparna eller trumma på vad
som helst som han kom över. Då bagarmästaren
förebrådde honom för att han hade fördärvat baket eller inte
fått det färdigt i rätt tid på morgonen blev han ursinnig
och överöste mästaren med skällsord i det han hänvisade
till sin musikaliska begåvning.
- Har jag låtit degen stå för länge? skrek han, strök sina
långa röda mustascher och smackade med sina tjocka,
alltid fuktiga läppar. Har jag bränt upp hela baket? Är
brödet inte gräddat? Ack, måtte fan ta dig, ditt vindögda
97
7 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
