- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
100

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetar sjunger han. Han sjunger, bror... så att man
knappt kan höra på honom, så beklämd blir man om
hjärtat. Han sjunger och sjunger, och så börjar han supa igen!

Bagarmästaren suckade och gjorde en åtbörd av
hopplöshet.

* - Och om han en gång har börjat supa kan ingen makt
hindra honom. Han super tills han blir sjuk eller tills han
inte har skjortan kvar på kroppen... Då skäms han, eller
vad det är, och försvinner sin kos som djävulen för
rökelsen. Men där är han ju. Är du redan här, Sasja?

- Ja, här är jag, svarade en djup stämma från tröskeln.

Med axeln lutad mot dörrposten stod där en lång
bredaxlad man som såg ut att vara omkring trettio. Av
kläderna att döma var han en typisk barfotalasse, till utseende
och figur var han en sällsynt äkta representant för den
slaviska folkstammen. Han var klädd i en röd
bomullsskjorta, som var oerhört smutsig och trasig, vida
lärfts-byxor, och på ena foten hade han återstoden av en
ga-losch, på den andra en gammal nedhasad lädersko. Det
ljusa håret var tovigt och hoptrasslat och fullt av spånor,
halmstrån och små papperslappar som också prydde det
präktiga ljusa skägget, som likt en solfjäder bredde ut sig
över hans bröst. Det långlagda, bleka och tärda ansiktet
upplystes av ett par stora tankfulla blå ögon, som såg på
mig med ett vänligt leende, och de vackert formade, något
bleka läpparna log under de ljusa mustascherna. Det var
ett småleende som tycktes säga: Sådan är jag... klandra
mig inte ...

- Kom in, Sasja, här har du din hantlangare, sade
bagarmästaren i det han gnuggade händerna och med
välbehag skärskådade den nye gesällens väldiga gestalt. Denne
närmade sig tyst och räckte mig sin långa arm med den
starka kämpanäven. Vi hälsade på varandra och han satte
sig på bänken, sträckte ut benen framför sig, stirrade på
dem och sade till principalen:

- Hör nu, Nikolaj Nikititj, vill du köpa mig två skjortor
till ombyte och skor... Och så behöver jag lärft till mössa.

- Var lugn, du ska få alltihop! Mössor har jag däruppe,
och skjortor och byxor ska du få ikväll. Sätt nu igång med
arbetet - jag känner dig ju och vet hurdan du är. Du ska
inte slita ont hos mig... ingen gör Konovalov förtret för

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free