- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
103

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något om det åt dig. Farväl tills vi råkas. Din Kapitolina."

Konovalov tog brevet ifrån mig och började tankfullt
vrida det mellan fingrarna medan han med den andra
handen strök sig över skägget.

- Och skriva kan du också?

- Ja, det kan jag.

- Och bläck har du?

- Ja.

- Skriv då till henne, gör det för Kristi skull! Hon måste
ju anse mig för en usling och tror väl att jag har glömt
henne... Skriv ett brev!

- Det kan jag väl göra. Jag ska skriva det nu med
detsamma. Vem är hon?

- En prostituerad... Du såg själv att hon skrev om att
bli fri. Det vill säga att jag ska ge polisen ett löfte att gifta
mig med henne. Då får hon sitt pass tillbaka och man tar
kontrollboken ifrån henne, och sen är hon fri. Begriper
du?

Efter en halvtimme hade jag författat en rörande
skrivelse till henne.

- Nå, läs upp då vad du har skrivit, sade Konovalov
otåligt.

Brevet lydde:

"Kapa! Tro inte om mig att jag är en usling som redan
har glömt dig. Nej, jag har inte glömt dig, jag började
bara supa igen och har supit upp allt jag äger och har. Nu
har jag fått plats igen, och imorgon ska jag ta ut ett
förskott av mästarn och skicka pengarna till Filipp, så får
han köpa dig fri. Det räcker nog till resan också. Alltså
adjö så länge. Din Aleksander."

- Hm, sade Konovalov och rev sig i huvudet, du skriver
då inte så vidare bra inte. Det är ingen känsla i ditt brev,
inga tårar. Och så bad jag dig att du skulle skälla ner mig
riktigt, men det har du inte gjort...

- Vad skulle det tjäna till?

- Så att hon kan se att jag skäms inför henne och
förstår hur illa jag har burit mig åt mot henne, men det
här... det är ju som att skaka ärter i ett såll. Låt
åtminstone en tår falla på det.

Jag var tvungen att fälla en tår i brevet, vilket också
lyckades.

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free