Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konovalov blev nöjd, lade handen på min axel och sade
vänskapligt:
- Såja, nu är det utmärkt! Tack ska du ha! Du är en
präktig pojke, ser jag... vi två ska nog bli sams.
Jag tvivlade inte på det och bad honom berätta lite om
Kapitolina.
- Kapitolina? Hon är en helt ung flicka... ett riktigt
barn. Hon var köpmansdotter från Vjatka... men så gick
det på tok för henne, och så gled hon allt längre och
längre utför, och så kom hon till ett sånt där hus... du förstår?
Där råkade jag få se henne... Herregud, tänkte jag, är det
möjligt? ... Hon är ju bara barnet. Nå, och så gjorde jag
bekantskap med henne. Hon ger sig till att gråta. "Seså",
säger jag, "ta inte så illa vid dig, försök härda ut ännu en
tid! Jag ska ta dig härifrån... vänta bara!" Och jag hade
allting i ordning, både pengar och alltsammans... Men så
ett tu tre började jag supa och gav mig plötsligt iväg till
Astrakan. Därifrån kom jag hit på ett eller annat sätt. En
bekant gav henne underrättelse om mig, och hon skrev
ett brev till mig i Astrakan...
- Nå, hur är det, frågade jag, vill du gifta dig med
henne?
- Gifta mig, hur skulle jag kunna det! En suput, vad är
det för slags brudgum? Nej, jag vill bara köpa henne fri...
och sen kan hon gå vart hon vill. Hon kanske kan få en
plats och bli en bra människa igen.
- Men hon säger ju att hon vill leva tillsammans med
dig...
- Å, det är bara ett sånt där infall av henne. Såna är de
alla... Jag känner dem i grund och botten jag... har haft
med många att göra. En gång var det till och med en
köpmansfru ... en rik en! Jag var stallknekt vid en cirkus när
hon förgapade sig i mig. "Kom och bli kusk hos mig", sa
hon. Jag var utledsen på cirkusen så jag gick med på
förslaget. Nå, så blev vi förstås mycket såta vänner. De hade
ett stort hus och hästar och tjänare... levde riktigt som
adelsherrskap. Hennes man var en liten tjock karl, ungefär
som vår mäster, men själv var hon smal och smidig som
en katt och glödande som eld. Ibland när hon omfamnade
och kysste mig var det som om hon hade hällt brinnande
kol i mitt hjärta. Det kom en skälvning över en, och man
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
