Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång har trängt in i hjärtat kan man inte bränna bort
det med eld ens... Det är bara att dränka det i brännvin,
det är det enda som hjälper. Nå, och så börjar de supa...
Är det inte så?
Jag instämde, och det tycktes ge honom mera mod.
- Nå, om det gick rätt till, fortfor han att utveckla sin
författarpsykologi, så skulle man belöna dem för det. Är
det inte sant? För de förstår bättre än andra och visar på
en mängd oegentligheter. Låt oss ta mig till exempel, vad
är väl jag? En landstrykare och en odåga... en drinkare,
en förfallen människa. Mitt liv har inget berättigande.
Varför lever jag här på jorden, och vad gör jag, noga
taget, för nytta? Jag har varken hem eller hustru eller
barn... och jag har inte ens någon längtan efter det. Jag
bara lever och pinas av svårmod... Varför? Det vet ingen.
Det är som om min mor skulle ha fött mig till världen
med något lyte, som om jag skulle sakna något som alla
andra människor har och som är det allra nödvändigaste
för människan. Jag har inte någon inre ledtråd... förstår
du? Hur ska jag säga? Det felas mig en gnista i själen,
kraften felas mig... med ett ord, det är något som jag
saknar, begriper du? Och så lever jag och söker efter detta
något och sörjer över att jag inte har det, men vad det är,
det vet jag inte...
- Vart vill du komma med det? frågade jag.
Han höll handen för pannan och såg på mig med en
min som förrådde ett strängt tankearbete och
bemödandet att ge dessa tankar uttryck.
- Vart jag vill komma? Till att det är så mycket oreda
i livet. Här lever jag till exempel och har ingenstans att ta
vägen och ingen att söka mig till... och det kallar jag för
oreda.
- Nå, än sen då? frågade jag i det jag alltjämt inte
kunde få klart för mig sambandet mellan honom och
författarna.
- Än sen? ... Ja, jag vet inte hur jag ska kunna förklara
det för dig... Men jag tror att om en sån där författare
fick se mig och hur jag har det så ... så skulle han kanske
kunna klargöra mitt liv för mig ... Vad tror du om det?
Jag trodde att jag själv var mäktig att klargöra hans liv
för honom och gav mig genast ifärd med denna, som jag
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
