Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisa att han var "ett offer för förhållandena och
miljön" desto envisare förfäktade han att han ensam bar
ansvaret för sin sorgliga lott... Detta var mycket originellt,
men det gjorde mig ursinnig. Han däremot tycktes njuta
av att gissla sig själv, och hans ögon formligen glänste av
belåtenhet då han med sin djupa klangfulla röst skrek åt
mig:
- Varje människa är sin egen herre, och ingen rår för
att jag är en skurk!
Från en kulturmänniskas läppar skulle sådana ord inte
ha förvånat mig, för det finns ingen moralisk varböld som
man inte kan finna i den invecklade och sammansatta
organism som kallas "en utvecklad intelligens". Men från
en barfotalasses läppar, om han så vore en intelligens
bland de nakna, hungriga och ondskefulla ödets styvbarn
som lever halvt som människor, halvt som djur i städernas
uslaste kyffen - från en sådan barfotalasses läppar var det
sällsamt att höra dylika ord. Kanske fick man anta att
Konovalov verkligen var "ett särskilt fall", men det ville
jag inte alls vidgå.
Till det yttre var Konovalov i minsta detalj en typisk
lösdrivare, men ju mer jag iakttog honom desto mer
övertygad blev jag att jag hade att göra med en variant av
denna typ som förstörde min hittillsvarande föreställning
om en klass av människor som är värda långt mer
uppmärksamhet än man plägar bestå dem, bekajade som de
är med starka lidelser och begär, en bitande ondska och i
allmänhet goda huvuden...
Vår dispyt blev allt häftigare.v
- Vänta, skrek jag, hur kan väl en människa stå fast när
en mängd mörka makter tränger på från alla håll?
- Hon får spjärna emot så mycket hårdare, svarade min
motståndare hetsigt med flammande ögon.
- Men vad ska hon ta spjärn emot?
- Hon ska söka sig en stödjepunkt och hålla sig vid den.
- Varför har du inte gjort det då?
- Det är ju det jag säger dig, din konstiga kropp, att jag
själv är skulden till mitt öde... Jag har inte funnit min
stödjepunkt! Jag söker den och saknar den men finner den
aldrig.
Men vi fick inte glömma bort brödet utan måste åter ta
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
