- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
124

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

in mig i en dispyt.

Då sålunda någon fantastiskt utstyrd individ med allt
annat än förtroendeväckande utseende berättade historien
om sitt liv och sin undergång - naturligtvis alltid så att han
försvarade och urskuldade sig själv - smålog Konovalov
tankfullt och skakade misstroget på huvudet. Han gjorde
det alltid så öppet att det genast märktes.

- Tror du mig inte, Sasja? utbrast berättaren
förolämpad.

- Jovisst tror jag dig... Hur ska man kunna annat än tro
en människa? Även om man ser att hon ljuger bör man
tro henne, det vill säga man ska höra på och försöka
förstå varför hon ljuger. Ibland hjälper en lögnen bättre att
begripa en människa än sanningen... Och hurdan skulle
väl den sanning se ut som vi har att säga om oss själva?
Den vore aldrig för vacker... Men ljuga kan man fint...
Är det inte sant?

- Jo, nog är det sant, instämde berättaren. Men varför
ruskar du på huvudet?

- Varför? Jo, därför att du bedömer saken felaktigt ...
Du berättar din historia som om det inte var du själv utan
dina grannar och alla möjliga förbigående som har skapat
ditt liv. Men var fanns du under tiden? Och varför
uppbjöd du inte all din kraft mot ditt öde? Och hur kommer
det sig att vi alla beklagar oss över människorna fast vi ju
själva är människor, och andra kan alltså beklaga sig över
oss. Man hindrar oss att leva - det vill säga, vi hindrar
också någon, är det inte så? Nå, hur ska man förklara
det?

- Man kan inrätta livet så att det finns utrymme för alla
och så att ingen hindrar den andre, ljöd det kategoriskt
från det motsatta hållet.

- Men vem ska inrätta livet då? frågade Konovalov
triumferande, och rädd att någon skulle förekomma
honom skyndade han sig att svara: Jo, vi! Vi själva! Och
hur ska vi kunna inrätta livet om vi inte förstår det utan
fuskar bort vårt eget liv? Därav följer, bröder små, att
hela tyngdpunkten ligger hos oss... Nå, och hurdana vi är,
det är nogsamt känt...

De andra gjorde invändningar och ville rättfärdiga sig,
men han höll envist fast vid sin åsikt: ingen hade förbrutit

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free