Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suck i det han såg upp mot himlen:
- Ack, vad det är skönt!
Och i detta utrop låg mera mening och känsla än i de
lyriska utgjutelserna hos åtskilliga poeter som prisar
naturen snarare för att upprätthålla sitt rykte som fina
skönhetskännare än av verklig hänförelse för dess uppenbara
fägring...
Liksom allting annat förlorar också poesin sin heliga
enkelhet och omedelbarhet när man gör den till yrke.
4
Så förflöt två månader under vilka Konovalov och jag
samtalade och läste mycket tillsammans. "Stenka Razins
uppror" hade jag läst så ofta för honom att han ledigt
kunde berätta den med egna ord sida för sida, från början
till slut.
Denna bok hade för honom blivit vad en fesaga
stundom kan bli för ett fantasirikt barn. Han kallade de föremål
han hade att göra med vid namn efter bokens hjältar, och
en gång då ett brödfat föll till golvet och slogs sönder
utbrast han ond och ledsen:
- Ack du, din vojvod!
Ett misslyckat bröd kallade han Frolka efter Stenkas
fege bror, jästen var "Stenkas huvudkudde", och själva
namnet Stenka var för honom synonymen för allt stort,
ovanligt och tragiskt.
Om Kapitolina, vars brev jag hade läst för honom och
som jag skrivit svar till första dagen av vår bekantskap,
hade det knappast varit tal på hela tiden.
Jag visste att Konovalov hade skickat henne pengar
genom en viss Filipp och bett denne lägga sig ut för flickan
hos polisen, men varken från Filipp eller Kapitolina hade
något svar hörts av.
Så plötsligt en afton då Konovalov och jag just skulle
skjuta in brödet i ugnen öppnades dörren till bageriet, och
från den mörka förstugan hördes en låg kvinnoröst som
i en både skygg och fräck ton yttrade:
- Ursäkta... t«
- Vem söker ni? frågade jag medan Konovalov satte
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
