- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
135

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan flyttar blicken till mig. Över hans tankfulla tärda
anletsdrag låg ett sällsamt spänt och frågande uttryck som
var nytt för mig.

Jag kunde inte styra min nyfikenhet utan frågade vad
han gjorde.

- Jag trodde att du sov, svarade han förläget. Så kom
han fram till mig med boken i handen, satte sig bredvid
mig och började stammande: Ser du, det var en sak som
jag ville fråga dig om... Finns det inte nån bok om
levnadsordningen ... jag menar som kan lära en hur man ska
leva? Jag skulle vilja veta vilka handlingar som är skadliga
och vilka som inte är det... Ser du, jag vet ibland inte hur
det är med mitt görande och låtande ... Somligt tycks mig
bra i början, men så går det på tok på slutet. Som nu till
exempel ifråga om Kapa... Han drog djupt efter andan
och fortsatte enträget bedjande: Ta därför reda på om
det finns nån bok om hur människan ska handla. Och läs
den för mig.

Det uppstod några ögonblicks tystnad.

- Maksim!

- Ja?

- Så den där Kapitolina skällde ut mig!

- Ah, tänk inte mer på det nu...

- Nej, det tjänar förstås ingenting till... Men säg mig...
hade hon rätt?

Detta var en kinkig fråga, men efter ett ögonblicks
tvekan svarade jag ja.

- Det tycker jag med... Hon hade rätt, sade Konovalov
mörkt och tystnade.

Han kastade sig länge av och an på sin bastmatta, steg
upp några gånger, satte sig vid fönstret, rökte ett par bloss
och gick så och lade sig igen.

Sedan somnade jag, och då jag vaknade var han borta
och kom inte tillbaka förrän på aftonen. Han var
överhöljd av damm, och hans beslöjade ögon hade en stirrande
blick. Han kastade mössan på hyllan, suckade och satte
sig bredvid mig.

- Var har du varit?

- Jag har varit för att titta till Kapa ännu en gång.

- Nå?

- Den visan är slut, bror lille, det sa jag dig ju...

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free