Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Äsch, det går inte att göra något för såna där
människor, sade jag för att skingra hans dysterhet och började
tala om vanans oemotståndliga makt och allt möjligt
annat som kunde lämpa sig för tillfället. Konovalov teg
hårdnackat och stirrade ner i golvet.
- Nej, så är det inte! Det beror inte på det utan på att
jag är en människa som smittar av mig... Jag har själv
ingen lycka i livet, och det utgår liksom en giftig
olycks-bringande dunst ifrån mig, så att när jag närmar mig en
människa blir hon genast smittad av mig. Och jag kan inte
bringa annat än sorg och elände... Om jag tänker efter
-vem har jag väl under hela mitt liv skaffat någon glädje?
Ingen! Och ändå har jag haft med så många att göra...
Jag är en genomrutten stackare...
- Det där är ju galenskaper!
- Nej, det är sant! förklarade han med en bekräftande
nick.
Jag försökte övertyga honom om motsatsen, men mina
ord tycktes endast stärka honom i hans övertygelse om sin
oduglighet.
Han förändrades snabbt efter händelsen med Kapa.
Han blev trög och tankspridd, tyst och osällskaplig,
förlorade intresset för böckerna och arbetade inte längre
med sin förra iver. Under fristunderna lade han sig på
golvet och stirrade upp i taket. Ansiktet var infallet och
ögonen förlorade sin klara barnsliga glans.
- Vad går det åt dig, Sasja? frågade jag.
- Stunden närmar sig, förklarade han okonstlat. Snart
ska jag börja supa igen... Det bränner redan inom mig ...
alldeles som eld, ser du... Ja, ögonblicket är inne... hade
inte den där historien varit skulle jag kanske ha kunnat
hålla ut en tid till. Men det fräter och gnager... Hur kom
det sig? Jag ville göra en människa väl, och så med ens
gick det alldeles på tok! Ja, bror, det behövs i sanning att
det blir ordning i ens görande och låtande här i livet ...
Skulle det inte vara möjligt att fundera ut en lag som
gjorde att alla människor handlade som en man och att
alla kunde förstå varandra? Måste den ene alltid leva
tusen mil ifrån den andre? Kan de lärda inte förstå att man
måste införa ordning på jorden och bringa människorna
till klarhet?... Ack, ett sånt elände!
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
