Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i grottan, där det var skönt och svalt, och med huvudet i
solskenet just i själva öppningen, så att om klippblocket
ramlade ner på oss skulle det bara krossa huvudskålen.
Den sjuke lösdrivaren hade krupit ut i solen helt och
hållet och låg två steg ifrån oss, så vi hörde hur hans
tänder skallrade i frossa. Det var en lång mager ukrainare
"från Poltava eller kanske från Kiev", sade han
fundersamt.
- Människan lever så länge här i världen att det inte
betyder så mycket om hon glömmer var hon är född ... Och
kommer det förresten inte på ett ut! Det är alltid en
olycka att bli född, och inte blir det bättre av att man vet var
det skedde.
Han rullade sig runt på marken i det han försökte svepa
in sig bättre i sin grå, av trasor hopsydda blus, och då han
såg att hans ansträngningar var fåfänga svor han av alla
krafter och fortfor att vrida sig runt. Han hade små svarta
ögon som ständigt plirade som om han ivrigt stirrade på
något.
Solen brände olidligt i nacken på oss, och Konovalov
gjorde ett skydd av min soldatkappa, som han spände ut
över två i marken nerslagna käppar. Likväl var det hett
och kvavt. På avstånd hördes det dova bruset av arbetet
nere vid viken, men vi kunde inte se det. Till höger om oss
på stranden låg stån med den tunga massan av vita hus,
till vänster och framför oss havet som sträckte sig bort i
det ändlösa fjärran, där det smälte ihop till ett fantastiskt
drömlandskap av underbara, mjukt skiftande färger som
smekte ögon och själ med sin trolska skönhet sJni
Konovalov stirrade ditåt, smålog lycksaligt och sade:
- När solen går ner ska vi göra upp eld och koka te.
Bröd och kött har vi också. Under tiden vill du kanske ha
vattenmelon?
Han makade med foten fram en vattenmelon ur ett
hörn, tog upp en kniv ur fickan, började skära och sade:
- Varje gång jag är vid havet undrar jag varför
människorna så sällan bor vid det. Om de gjorde det skulle de
bli bättre, för det är så vänligt och så... det väcker så
goda tankar hos en. Men berätta nu hur du själv har haft
det under dessa år.
Jag berättade och han hörde på. Den sjuke ukrainaren
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
