Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för henne själv? Ingenting annat än mannens slag och
skällsord...
- Det är ju lite annat också, avbröt Vasilij henne.
- Men här tillhör jag ingen, fortsatte hon utan att höra
på honom. Här är jag fri som fiskmåsen! Jag flyger vart
jag vill. Ingen kan spärra vägen för mig. Ingen törs röra
mig.
- Och om man ändå rör dig? frågade Vasilij leende i
en ton som om han ville påminna henne om något.
- Nå ... då vet jag att ge igen, sade hon sakta, och
glansen i hennes ögon slocknade.
Vasilij log överlägset.
- Ack du - enfaldig är du med all din käckhet! Det där
är ju bara dumt snack. På landet är ett kvinnfolk en
människa som är nödvändig för livet... här är hon bara till för
nöjes skull...
Och efter en stund tillade han:
- För att locka till synd...
Då samtalet avstannade sade Jakov med en tankfull
suck:
- Det är som om det här havet inte hade något slut.
Alla tre stirrade tysta på vattenöknen framför dem.
- Om allt det här var jord ändå! utbrast Jakov och slog
ut med handen i en vid omkrets. Idel svartmylla! Och
man fick sätta plogen i det.
- Det var något det! Vasilij skrattade godmodigt och
såg gillande på sonen vars ansikte hade fått en högre färg
av hans med lidelsefull kraft uttalade önskan. Det gladde
honom att i sonens ord skönja bondens fäderneärvda
kärlek till torvan, och han tänkte att denna kärlek kanske
snart oemotståndligt skulle dra Jakov från det fria
fiskarlivets lockelser tillbaka till hembygden. Och då skulle han
bli ensam med Malva igen och allt åter glida in i sina
gamla spår.
- Det där var bra sagt av dig, Jakov! Så ska en bonde
tänka. Jorden är det som gör bonden stark; så länge han
håller sig kvar på den lever han; om han sliter sig lös är
han förlorad. En bonde utan jord är som ett träd utan rot
- han duger till arbete men han kan inte leva länge, han
ruttnar bort. Och han är inte heller så vacker längre som
när han stod i skogen, han är avkvistad, avbarkad, det är
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
