Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min ljuvaste vän, min tröst,
kom snart, tryck mig till ditt bröst!
sjöng Malva med hög och gäll röst.
Vasilij tyckte att hon stannade och väntade. Han
spottade förbittrad och tänkte: Det gör hon med flit... hon
gäckas med mig, den satans häxan!
- Ser man på! Hon sjunger, smålog Jakov.
Hon syntes nu bara som en grå fläck i mörkret.
Efter dig min längtan står,
kom, känn hur mitt hjärta slår!
genljöd hennes stämma över havet.
- Nej, hör, utbrast Jakov och böjde sig med hela
kroppen åt det håll varifrån de lockande orden ljöd.
- Du har alltså inte kunnat komma tillrätta med
jordbruket därhemma? hördes Vasilijs djupa vresiga röst.
Jakov stirrade häpen på honom och sjönk tillbaka i sin
förra ställning.
Genom vågskvalpet trängde enstaka osammanhängande
ord av Malvas utmanande sång till deras öron:
Ack, svårt... min skatt,
... ensam... inatt!
- Vad det är kvavt! utbrast Vasilij beklämd och kastade
sig av och an i sanden. Det är ju redan natt och ändå lika
hett. Det är då en fördömd plats det här.
- Det är sanden som gör det - den blir upphettad under
dagen, sade Jakov i det han vände sig bort och
tvärtyst-nade.
- Vad går det åt dig? Skrattar du? frågade fadern
barskt.
- Jag? svarade Jakov oskyldigt. Vad då åt?
- Nej, jag tycker inte heller att det finns något att
skratta åt.
Och de teg båda.
Genom vågskvalpet hördes alltjämt sakta suckande,
smekande och lockande toner.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
