- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
173

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vasilij stirrar på måsarna och blir melankolisk. Varför
slåss de? Finns det inte nog med fisk i havet? Så fördärvar
också människorna livet för varandra. Den ene väljer ut
åt sig en bit, och den andre försöker genast rycka den ur
munnen på honom - varför? Det finns ju andra bitar här
i världen - varför ta ifrån en annan det som redan är
hans? Ofta uppstår denna avundsjuka kamp för en
kvinnas skull - den ene har en hustru, och den andre tar henne
ifrån honom, lockar henne till sig. Varför det, finns det
då här i världen inte tillräckligt med fria kvinnor som inte
tillhör någon? Allt det där är dumt och ställer bara till
oreda.

Havet förblev lika tomt och ödsligt. Den välkända
svarta punkten därborta vid stranden visade sig inte.

- Hon kommer inte, sade Vasilij högt. Nå, det är lika
bra! Vad inbillar du dig?

Och han spottade föraktfullt i riktning mot stranden.

Havet smålog.

Vasilij steg upp och gick in i kojan för att laga sin
middag, men så fick han för sig att han inte var hungrig. Han
återvände till sin förra plats och sträckte ut sig igen.

Om åtminstone Serjozjka ville komma! tänkte han och
tvang sig att tänka på Serjozjka. Det är en sån giftblåsa.
Han gör narr av alla, låter alla smaka sina nävar. Frisk
och stark är han, kan läsa och skriva, har varit överallt
-men super, det gör han. Man har alltid trevligt med
honom. Kvinnfolken är alldeles galna i honom, och fast han
inte har varit här länge springer de allesammans efter
honom. Alla utom Malva, hon håller sig på avstånd ifrån
honom. Hon kommer inte, den fördömda tösen! Kanske
hon är ond på honom för att han har slagit henne? Men
är väl det något nytt för henne? De andra har nog inte
lagt fingrarna emellan! Han ska också lära henne ...

Vasilij tänkte än på sonen, än på Serjozjka men mest på
Malva, han vred och vände på sig och väntade alltjämt.
Hans oroliga sinnesstämning övergick omärkligt till en
dunkel misstanke, som han dock inte ville erkänna ens för
sig själv. Så höll han på ända till kvällen, än steg han upp
och vankade fram och tillbaka i sanden, än lade han sig
ner. Havet började redan mörkna, och han stirrade
alltjämt ut i fjärran och väntade på båten.

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free