- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
176

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Åhå! Vågar jag inte? utbrast han och makade sig
närmare henne.

- Nej, du vågar inte!

- Så-å? Och om jag ändå gör det?

- Försök!

- Vad blir det då?

- Då ger jag dig en örfil så att du trillar i sjön.

- Slå till du!

- Ja, rör mig du!

Han såg på henne med glödande blickar, slog plötsligt
från sidan armarna omkring henne och pressade hårt till
dem om hennes bröst och rygg. Beröringen av hennes
varma spänstiga kropp eldade upp honom ännu mer, och det
snörde krampaktigt till om strupen på honom.

- Såja! Slå mig nu! Gå på du!

- Släpp mig, Jakov! sade hon lugnt och försökte göra
sig fri ur hans skälvande armar.

- Du ville ju ge mig en örfil.

- Släpp mig. Annars går det dig illa!

- Du skrämmer mig inte! Ditt söta hallon!

Han tryckte henne intill sig och sög sig med sina tjocka
läppar fast vid hennes röda kind.

Hon skrattade till utmanande, grep Jakov hårt i
händerna och kastade sig framåt med en häftig rörelse av
hela kroppen. Tätt omslutna föll de som en tung massa i
havet och försvann i skummet och det uppsprutande
vattnet. Så syntes på den upprörda ytan Jakovs våta huvud
med ett förskräckt uttryck i ansiktet, och bredvid honom
dök Malva upp som en fiskmås. Jakov slog förtvivlat med
armarna omkring sig i vattnet, tjöt och vrålade, medan
Malva högljutt skrattande simmade omkring honom,
stänkte vatten i ansiktet på honom och dök för att skydda
sig för hans långa armar.

- Fan! pustade Jakov. Jag drunknar. Nog nu!... Vid
Gud... jag drunknar! Vattnet är... så salt!... Ack du,
din... Jag drunknar, hör du!

Hon lät honom äntligen vara ifred och simmade till
stranden med långa kraftiga simtag. Där svängde hon sig
vigt upp i barkassen, ställde sig på aktersätet och såg
skrattande på Jakov som skyndsamt simmade fram till
henne. De våta kläderna klibbade fast vid hennes kropp

176

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free