- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
185

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och skakade av sig hans arm. Gå!

Han steg upp och såg sig omkring.

- Nå... om så är... mig gör det detsamma! Här finns
fullt upp med andra... Tror du kanske att du är bättre?

- Du är en valp, sade hon lugnt i det hon reste sig och
skakade sanden av sin klänning.

Och de följdes åt tillbaka till fiskeriet.

De gick långsamt eftersom fötterna sjönk ner i sanden.
Jakov sökte än brutalt övertala henne att gå med på hans
önskan, än sade han föraktfullt att hon inte var den enda
i fiskeriet och inte bättre än de andra kvinnorna. Hon
smålog lugnt och kallt och gav bitande svar.

Då de var framme vid barackerna stannade han
plötsligt och grep henne i axeln.

- Du eggar upp mig med flit! Varför gör du det? Vänta
du bara!

- Låt mig vara ifred säger jag!

Hon vred sig lös ur hans grepp och gick vidare. I
detsamma dök Serjozjka upp vid hörnet av baracken och
sade hotande i det han skakade sitt lurviga eldröda huvud:

- Jaså ni har varit ute och spatserat? Så trevligt!

- Åt helvete med er allihop! skrek Malva ursinnigt.

Jakov stannade framför Serjozjka och såg dystert på

honom. De stod ungefär tio steg ifrån varandra. Serjozjka
spände ögonen i Jakov. Efter att ha stått på det viset en
stund likt två gumsar som är färdiga att drabba ihop gick
de stillatigande åt var sitt håll.

Havet låg blankt och rött i solnedgången, över fiskeriet
svävade ett dovt larm, och genom detta trängde tydligt en
rusig kvinnoröst som hysteriskt skrek några meningslösa
ord:

Tagarga, matagarga
Matanisjka, min vän.
Jag är full som en kaja
och slagen igen.

Likt vämjeliga gråsuggor ilade dessa ord över det av salt
och rutten fisk stinkande fiskeriet och störde vågornas
smekande musik som dallrade i luften.

185

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free