- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
186

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

I morgonrodnaden milda glans slumrade havet stilla och
återspeglade de pärlemorfärgade molnen. På landtungan
höll sömniga fiskare på att lasta fiskredskap i en barkass.
Det gick av gammal vana tyst och skyndsamt. Notens grå
massa släpades över sanden ner i båten och lades på
botten i en hög.

Halvnaken som alltid och utan hatt stod Serjozjka i
aktern på barkassen och skyndade på fiskarna med sin hesa
druckna stämma. Vinden lekte i trasorna på hans
sönderrivna skjorta och i hans röda hårtestar.

- Vasilij! Var är de gröna årorna? skrek någon. Vasilij,
som var mörk som en oktoberdag, höll på att lägga ner
noten i barkassen. Serjozjka såg på hans böjda rygg och
förde tungan över läpparna - ett tecken på att han var
törstig.

- Har du något brännvin? frågade han.

- Ja, svarade Vasilij torrt.

- Nå, då far jag inte med... jag stannar här och drar
landändan.

- Färdigt! ropades det från landtungan.

- Kasta loss! kommenderade Serjozjka och kiev ur
barkassen. Sätt av... jag stannar här. Se er för... far
tillräckligt långt ut så att inte noten trasslar sig... Och kasta i den
jämnt så att det inte blir några knutar... Sätt av!

Barkassen sköts ut i vattnet, fiskarna hoppade ner i den,
grep årorna och höjde dem i luften i väntan på
kommandoropet.

- Ett!

Ärorna slog i vattnet på en gång, och barkassen sköt
fram över den vida glittrande vattenytan.

- Tu! kommenderade styrmannen, och likt fötterna på
en jättelik sköldpadda höjde sig årorna längs sidorna.
Ett!... Tu!

För att dra landändan av noten hade fem man stannat
kvar - Serjozjka, Vasilij och tre fiskare till. En av de
sistnämnda sträckte ut sig i sanden och sade:

- Jag tar mig en lur till...

De båda andra följde hans exempel, och snart låg där
tre trasiga gestalter hoprullade som nystan i sanden.

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free