- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
199

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kes överlägsna förolämpande leende gentemot den svage.

- Må blixten slå ner på dig! Förbannad vare du... j
evighet.

Vasilij skrek ut sin förbannelse så högljutt att Jakov
ofrivilligt kastade en blick över havet åt fiskeriet till, som
om han trodde att detta svaghetens sjuka skri skulle kunna
höras dit.

Men där syntes endast vågor och sol. Då spottade han
åt sidan och sade:

- Skrik du! ... Det skadar ingen mer än dig själv ... Men
när det nu har gått så här långt mellan oss vill jag säga dig
en sak... för att få slut på det en gång för alla...

- Tig! ... Bort från mina ögon... Bort! skrek Vasilij.

- Hem till byn återvänder jag inte... jag stannar här i
vinter, sade Jakov utan att fästa sig vid hans rop men
iakttog fortfarande noga faderns rörelser. Här har jag det
bättre... så dum är jag inte att jag inte begriper det. Här
är arbetet lättare... och man har mer frihet... Därhemma
skulle du kommendera mig som dig lyster, men här... fick
du fikon!

Han stack gäckande ut tummen mellan fingrarna åt
fadern och skrattade, inte högljutt men dock så att Vasilij,
på nytt ursinnig, rusade upp, grep en åra och störtade
emot honom, stönande:

- Det säger du åt far din? Far din? Jag slår ihjäl dig...

Men då han, förblindad av raseri, kom fram till båten,

var Jakov redan långt därifrån. Han sprang, och den
sönderrivna skjortärmen flaxade i luften efter honom.

Vasilij kastade årån efter honom, men den nådde inte
fram, och i ett nytt anfall av kraftlöshet föll han
framstupa mot båten, krafsade med naglarna i trät och stirrade
efter sonen som på långt håll ropade åt honom:

- Du borde skämmas! Att med dina grå hår bli så
rasande för en kvinnas skull! Fy! Och hem till byn far jag
inte... det gör jag inte! Ge dig själv av dit du... här har
du ändå ingenting mer att göra! >

- Tig, Jakov! röt Vasilij överröstande honom. Jag slår
ihjäl dig ... Bort med dig! Bort!

Men han hade redan skrattande avlägsnat sig.

Med en slö vansinnig blick stirrade Vasilij efter honom
medan han gick. Nu hade han blivit kortare... fötterna

199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free