Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kunde hända att Kain efter ett sådant överfall helt
enkelt steg upp och vänskapligt anslöt sig till de skälmar
som nyss hade plundrat honom och pratande och
skrattande gick bredvid dem medan de gjorde narr av honom
som om ingenting hänt. Det enda var att han efter en
dylik historia såg ännu jämmerligare ut än förut.
Med sina trosförvanter stod Kain tydligen inte på bästa
fot. Man såg honom endast sällan tillsammans med någon
av dem, och även då kunde man märka att de bemötte
honom högdraget och med förakt. Det gick ett rykte i
gränden att Kain var lyst i bann, och en lång tid kallade
kvinnorna i Brantbacken honom aldrig annat än "Den
förbannade".
Men detta var nog bara tomma rykten trots att Kain
otvetydigt lade en del kätterska åsikter i dagen. Så bröt
han till exempel mot budet om sabbatens helighållande
och följde inte heller föreskrifterna om matordningen.
Om man frågade honom om det kröp han ihop till ett
nystan och skämtade leende men utlät sig aldrig närmare
om sitt folks tro och sedvänjor.
Till och med de stackars barnen i gränden förföljde
honom och kastade jordklumpar, apelsinskal och allt
möjligt skräp i hans låda eller på hans rygg. Han försökte
med vänliga ord avhålla dem från deras olater men flydde
oftast in i trängseln, dit de inte följde honom av fruktan
för att bli nertrampade.
Så levde Kain, känd av alla och förföljd av alla. Han
drev sin handel, darrade ständigt av rädsla och smålog
oavlåtligt tills en dag lyckan log också mot honom...
2
Varje vrå av världen har sin tyrann. I Brantbacken
spelades denna roll av den vackre Artem, en ung man med
jättelik gestalt och ett klotrunt huvud, täckt av tjockt och
lockigt svart hår. Detta mjuka hår föll i sällsamma ringlar
över pannan och de kraftiga sammetslika ögonbrynen
nästan ända ner i de stora, bruna, långsmala ögonen, som
alltid tycktes överdragna av en oljig fuktighet. Hans näsa
var rak med en klassiskt ren form, de saftiga röda läppar-
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
