Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av sig, spela kort, laga sina kläder och vila ut från sitt
"arbete" eller sina slagsmål.
Artem var inte särskilt väl sedd i detta sällskap. Han
var ovanligt stark och sökte ofta gräl, och så förtjänade
han enligt deras åsikt sitt bröd alltför lätt och bekvämt.
Det väckte deras avund, isynnerhet som han sällan tänkte
på att avstå något av sitt byte. I det hela var de
sällskapliga känslorna mycket lite utvecklade hos honom, och han
hade inte heller något större behov av mänskligt
umgänge. Då de andra närmade sig och började tala med
honom svarade han vänligt men inledde själv nästan aldrig
ett samtal. Om de tiggde pengar till brännvin av honom
gav han dem lite men bjöd aldrig självmant sina bekanta.
Bland dem var det sed att varje förvärvad kopek åts och
dracks upp gemensamt.
Häruppe i dungen fick Artem ömma budskap av små
smutsiga trasungar, gossar och flickor på sju, åtta, högst
tio år som alltid var djupt medvetna om sitt uppdrags vikt
och betydelse och med hemlighetsfull min viskade till
honom:
- Farbror Artem lille, jag ska hälsa dig från moster
Marja och säga att hennes man har farit bort och att du
ska hyra en båt och fara med henne över till ängarna ...
- Jaså, säger Artem makligt, och hans vackra ögon ler
som genom ett töcken.
- Men du ska göra det alldeles säkert ...
- Det kan jag väl... Men... säg mig... vilken moster
Marja är det?
- Kors, hon i kramboden, svarar den lille budbäraren
förebrående.
- I kramboden, jaha. Bredvid järnvaruhandeln?
- Javisst... bredvid Anisia Nikolajevnas
järnvaruhandel ... det vet du väl...
- Javisst vet jag det, pojke... Jag låtsar bara att jag inte
vet det... på skoj... Naturligtvis känner jag moster Marja!
Men den lille budbäraren är inte helt nöjd, han vill
uträtta sitt uppdrag riktigt noga och förklarar ytterligare:
- Marja, du vet... den lilla med det röda ansiktet,
bakom fiskhandeln...
- Jag vet, jag vet - hon bakom fiskhandeln... dit lilla
filur! Jag ska inte förväxla henne med någon annan. Hälsa
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>