Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var någon tjuv - man ansåg honom för dum för det yrket
- och för det andra därför att hans enorma kroppsstyrka,
som han gärna visade prov på, också hade sina beundrare
bland polisen. Vanligtvis försvann Artem efter ett sådant
"anfall" in på en krog där den ena eller den andra av hans
beundrarinnor tog hand om honom. Han var alltid dyster
och på dåligt humör efter dessa uppträden och såg med
det vilda stirrande uttrycket i sitt ansikte nästan ut som en
idiot. Hans beundrarinna sörjde efter bästa förmåga för
honom liksom ägaren till ett sällsynt vilddjur sörjer för
detta men samtidigt känner en viss fruktan för den farliga
ägodelen.
- Vill du ha ett par glas öl till, Artjusja? Eller kanske
en likör? Eller vill du ha något gott att äta? Varför är du
på så dåligt humör idag, min falk?
- Packa dig iväg! brummar Artjusja dovt, och hon
lämnar honom ifred ett par minuter för att sedan återigen
traktera sin vackre gosse, för hon vet mycket väl att
Artem i nyktert tillstånd inte är så frikostig med
smekningar.
Och nu fogade ödet, som stundom driver ett sällsamt
gyckelspel med människorna, det så att denne
märkvärdige Artem och den stackars föraktade Kain kom i nära
beröring med varandra...
3
Det gick till på följande sätt.
En natt efter ett "anfall" och därpå följande kalas hade
Artem med sin dam begett sig till hennes bostad. Med
raglande steg gick han med henne genom en smal enslig
sidogränd då plötsligt några karlar, som hade lurat på
honom, rusade på honom och kastade honom till marken.
Försvagad av ruset försvarade Artem sig endast
bristfälligt, och hans vedersakare dunkade på honom i väl en
timmes tid och lät honom umgälla de otaliga
förödmjukelser som han hade låtit dem utstå. Artems följeslagerska
hade tagit till flykten, natten var mörk, trakten
människo-tom - alla fördelar låg på angriparnas sida, och de gjorde
grundligt upp räkningen med Artem. Då de äntligen hade
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
