Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig, jag vet ju mycket väl, jag vet att ni är mindre skyldig
än de andra. Det förstår jag mycket väl. De bara spottar
på mig... men ni spottar både på mig och på dem. Ni har
kränkt många andra mycket mer än mig... Jag har alltid
sagt för mig själv: Den där starke Artem slår och skymfar
mig inte därför att jag är en jude utan därför att jag är
likadan som de andra, inte bättre än de, och därför att
jag nu en gång lever med dem och bland dem. Och jag ...
jag har alltid tyckt så mycket om er, på samma gång som
jag har varit rädd för er. Jag såg på er och tänkte att ni
nog också skulle ha varit istånd att slita sönder lejonets
gap och slå filistéerna... Ni har slagit dem... och jag
tyckte om att se på hur ni gjorde det... Och jag skulle också
vilja vara stark... men vad är jag? En loppa!
Artem brast i ett hest skratt:
- Det har du verkligen rätt i, håhå... en loppa!
Vad Kain sade i övrigt förstod han knappt, men det var
behagligt att se judens lilla figur omkring sig. Och medan
Kain i upprörda viskningar gav luft åt sina länge
undertryckta känslor började hans egna tankar långsamt klarna.
Hur dags kan det vara? Framemot middagen, tänker
jag. Och ingen enda av mina dyra väninnor kommer för
att se till mig... men juden kommer... han har tagit sig an
mig, han säger att han håller av mig... och jag som har
gått så illa åt honom. Och så han prisade min
kroppsstyrka ... ska den nånsin komma igen? Herregud i
himmelen, måtte den komma tillbaka!
Han utstötte en djup suck. Och så sökte han föreställa
sig sina fiender, krokiga och lamslagna av hans nävar och
lika svullna som han var nu. Lika kraftlösa som han skulle
de ligga utsträckta någonstans - bara med den skillnaden
att till dem skulle deras anhöriga och vänner komma, inte
denne lille jude...
Artem såg upp på Kain. Det var som om tankarna gav
honom en besk smak i mun och strupe. Han spottade och
suckade tungt. Kain talade fortfarande, han tycktes
höggradigt upprörd, hans ansikte var som förvandlat och han
skälvde i hela kroppen.
- Då ni grät nyss grät jag också... så ont gjorde det mig
om er styrka...
- Och jag trodde det var nån som gjorde narr av mig,
225
15 Urspårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
