Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosex och en - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är mera smickrande än kärlek... Men om så är, varför
undflyr de oss då inte?
3
Förutom kringelbageriet hade vår principal ett finbageri
i samma hus, skilt med en vägg från vår håla. Men
arbetarna i finbageriet - de var fyra stycken - höll sig på
avstånd från oss, för de ansåg sitt arbete finare än vårt och
därför också sig själva bättre än vi. De kom aldrig in till
oss och skrattade föraktfullt åt oss då vi möttes på gården.
Vi gick heller aldrig in till dem; mästarn hade förbjudit
oss det eftersom han befarade att vi skulle stjäla något av
småbröden. Vi tyckte inte om finbagarna eftersom vi var
avundsjuka på dem; deras arbete var lättare än vårt, de
fick mer betalt och bättre mat, hade en ljus och rymlig
bagarstuga och var i motsats till oss friska och rena. Vi
åter var gulbleka eller grå i synen, tre av oss hade syfilis,
några skabb och en var alldeles krokig av reumatism. På
helgdagar och när de hade ledigt klädde de sig i fina
kavajer och knarrande stövlar, två av dem var ägare till en
harmonika, och alla gick de och promenerade i
stadsparken. Vi åter bar smutsiga lumpor och gamla
nedkippa-de skodon eller bastskor på fötterna, och in i stadsparken
fick vi inte gå för polisen - hur skulle vi kunna tycka om
finbagarna?
Så en dag fick vi höra att den bagare som stod vid
ugnen inne hos dem hade börjat supa och blivit avskedad
av mästarn och att en annan redan hade blivit anställd,
en före detta soldat som gick klädd i sidenväst och klocka
med guldkedja. Vi var mycket nyfikna att få se en sådan
sprätt, och i hopp om att uppfånga en skymt av honom
sprang vi oupphörligt ut på gården, den ene efter den
andre.
Men han kom själv in till oss. Han öppnade dörren med
en spark och stannade på tröskeln i det han småleende
sade:
- Guds fred! Goddag, pojkar!
Dén kalla luften som trängde in genom dörren stod som
en tjock rök om hans fötter, men han stannade på tröskeln
och såg däruppifrån ner på oss, och under hans ljusa,
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
