- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
256

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosex och en - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Ja, jag ska säga det, vände sig bagaren plötsligt emot
honom.

- Nå?

- Känner du Tanja?

- Ja, än sen?

- Hon är det! Försök med henne ...

- Bah, det måtte väl vara en småsak för mig!

- Vi får väl se!

- Du ska få se! Håhå!

- Hon ger dig allt respass ...

- Om en månad är hon min!

- Vad du är för en skrävlare, soldat!

- Om fjorton dar! Jag ska visa er... Vad är det väl för
märkvärdigt med den där Tanja? Pytt!

- Seså, ge dig av nu... du hindrar oss!

- Fjorton dar - och så är det färdigt!

- Gå din väg, säger jag!

Plötsligt ursinnig måttade vår bagare ett slag mot
honom med ugnsspaden. Soldaten ryggade häpen tillbaka,
såg på oss, teg ett ögonblick och sade därpå i låg och
olycksbådande ton:

- Nå, bra! varefter han gick.

Medan de tvistade hade vi andra hört på, tysta och
intresserade. Men när soldaten hade gått började vi prata
i munnen på varandra, högljutt och livligt.

- Jo, nu har du allt ställt till det, Pavel! ropade någon åt
bagaren.

- Tig och sköt ditt arbete! svarade denne vresigt.

Vi kände på oss att soldaten hade blivit sårad på sin
ömmaste punkt och att Tanja hotades av fara. Men på
samma gång hade vi gripits av en angenämt spännande
nyfikenhet - vad skulle nu hända? Skulle Tanja stå emot
soldaten? Och nästan alla utbrast med övertygelse:

- Tanja? Å, hon står nog emot! Henne tar man inte
med blotta händerna!

Vi erfor ett oemotståndligt begär att pröva vår avguds
styrka och tillförlitlighet och sökte ivrigt överbevisa
varandra att hon skulle gå som segrare ur
sammandrabbningen. Det föreföll oss till och med som om vi inte hade
eggat upp soldaten tillräckligt utan att han skulle glömma
tvisten ifall vi inte ytterligare retade hans egenkärlek.

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free