- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
258

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugosex och en - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Fångar små! Jag är här...

Vi skyndade att öppna för henne, och då hon kom in
mötte vi henne mot vanan med tystnad. Vi stirrade
oavvänt på henne och visste inte vad vi skulle säga eller vad
vi skulle fråga henne om. Vi stod tigande framför henne
i en dyster klunga. Hon blev synbart förvånad över detta
ovanliga mottagande - och plötsligt såg vi att hon
bleknä-de, blev orolig och förlägen, och hon frågade i tvungen
ton:

- Vad går det åt er? ... Varför är ni så konstiga?

- Och du själv då? frågade bagaren mörkt.

- Jag - vad skulle det vara med mig?

- Å... ingenting...

- Seså, ge mig nu kringlorna fort ...

Aldrig förr hade hon haft så bråttom.

- Vi hinner väl! sade bagaren utan att röra sig ur
fläcken och utan att ta ögonen ifrån henne.

Då vände hon sig tvärt om och försvann ut genom
dörren.

Bagaren tog spaden och sade lugnt i det han vände sig
mot ugnen:

- Det tycks vara färdigt!... Den förbannade soldaten...
en sån skurk...

Som en fårahjord gick vi, knuffande varandra, till
bordet, satte oss under tystnad och började olustigt vårt
arbete. Plötsligt utbrast en av oss:

- Kanske hon ändå...

- Tig! Det är ingenting att orda om vidare! röt bagaren.

Vi visste alla att han var en klok man, klokare än vi

andra. Och vi uppfattade hans ord som en övertygelse om
att soldaten hade segrat... Det gjorde oss sorgsna och
oroliga till mods.

Klockan tolv - just då vi åt middag - kom soldaten in.
Han var som alltid fin och sprättig och såg oss som
vanligt rätt i ögonen. Men vi var för generade för att se på
honom.

- Nå, mina ärade herrar, vill ni att jag ska visa er vad
en käck soldat förmår? sade han och skrattade segerstolt.
Gå då ut i farstun och titta genom springan... begriper ni?

Vi skyndade ut och trängdes om varandra för att titta
genom springorna i brädväggen till farstun som förde ut

258

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free