Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för tillvaron. Naturligt urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det faller af sig själft, att sådana djur, hvilkas
kroppsbyggnad är mindre ensidigt utbildad för vissa
naturförhållanden, skola lättare lämpa sig efter hvarje inträdande
förändring i den omgifvande naturen. De djur åter, hvilkas
kroppsbyggnad är helt och hållet afpassad för vissa
naturförhållanden, skola, om någon genomgripande förändring
inträffar i dessa förhållanden, löpa fara att hastigt utdö.
Om vi t. ex. tänka oss, att en af sengångare bebodd trakt
i Sydamerika af en eller annan anledning blefve trädlös,
så skulle dessa uteslutande för lefnadssätt i träd lämpade
djur ohjälpligen vara hemfallna åt undergång. Nästan ur
stånd att förflytta sig på marken, skulle de vara utsatta
såväl för hungersnöd som för anfall af de på marken
kringstrykande rofdjuren. Mindre ödesdiger skulle en
dylik förändring vara t. ex. för ekorrarne, hvilka, ehuru
också lämpade för att lefva i träden, dock ej blifvit till
den grad ombildade, att de äro redlösa på marken. Om
rofdjuren vore talrika, skulle dock sannolikt äfven de snart
utrotas. Minst skulle däremot sådana djur drabbas af
förändringen, som, i likhet med skogsråttorna, visserligen oftast
bebo skogarne, men dock icke äro beroende af träden för
sin existens. Vi se sålunda, att en alltför ensidig
utbildning, om den ock för tillfället medför stora fördelar, kan
blifva olycksbringande, om förhållandena ändras, och att
däremot de djur, hvilkas kroppsbyggnad tillåter dem, att
lämpa sitt lefnadssätt efter inträdande förändringar, ha
större utsikt att bibehållas. Sannolikt är orsaken till
utdöendet af förgångna tiderymders stora vidunder till stor
del att söka i en sådan alltför ensidig utbildning, som
omöjliggjort organismens afpassning efter i rask följd
växlande naturförhållanden.
Under lefnadsvilkorens förändring kan det inträffa, att
vissa organ, som förut varit för djuren oumbärliga och
funnit ständig användning, bli öfverflödiga och icke vidare
begagnas. Det naturliga urvalet har numera ingen orsak att
företrädesvis bibehålla de individer, som ha detta onyttiga
organ starkare utbildat än de öfriga. Under den ständiga
korsningen mellan individer, som ha ifrågavarande organ
bättre och sämre utbildat, skall därför en ständig försämring
och förminskning ända till försvinnande äga rum. Ett organ,
som på detta sätt håller på att försvinna till följd af brist
på användning, kallas rudimentärt, och ensamt tillvaron af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
