- Project Runeberg -  Om människans ursprung /
20

(1889) [MARC] [MARC] Author: Gottfrid Adlerz - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för tillvaron. Naturligt urval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådana ofullkomligt utvecklade och obrukbara organ skulle
kunna betraktas såsom tillräckligt bevis för att djur- och
växtarterna under tidernas lopp undergått betydliga
förändringar såväl i kroppsbyggnad som lefnadssätt.

Mullvaden, som aldrig lämnar sina underjordiska
gångar, har ytterst rudimentära ögon. Hos den sydeuropeiska
mullvaden äro de till och med öfvervuxna af huden och
kvarstå såsom ojäfviga vitnen om en tid, då mullvaden i
dagsljuset sysslade med ett annat näringsfång än sitt
nuvarande. Hos en del blinda insekter ha ögonen alldeles
försvunnit, och endast synnerven kvarstår ännu, ehuru
numera fullkomligt onyttig, såsom en antydan om att
äfven dessa insekter en gång varit utrustade med
synförmåga.

Strutsen och flera andra fåglar ha så små och
ofullkomliga vingar, att de ej kunna flyga. Hos de stora
skalbaggar, som hos oss kallas "sotklockor", äro ofta
täckvingarne i midten hopvuxna, så att de flygvingar, de
skydda, ej kunna användas, äfven om dessa flygvingar ej
vore rudimentära, hvilket dock är fallet.

Björnen, marsvinet, åtskilliga apor och många andra
djur ha rudimentär svans.

Hos några ödlor, som äro nära besläktade med vår
ormslå, ser man huru fötterna gradvis försvinna, i det
hos några arter båda fotparen ännu finnas kvar, ehuru i
ett ytterst rudimentärt skick, hos andra åter blott det ena
paret återstår. Då detta återstående fotpar ej kan vara
sin ägare till något gagn, kommer sannolikt i en framtid
äfven detta att försvinna, såsom det redan skett hos den
vanliga ormslån.

Ormarne sakna såväl fram- som bakben; men hos
vissa arter, t. ex. jätteormarne, ha små rudiment af bakben
ännu bibehållit sig. I detta fall ha bakbensrudimenten
öfvertagit rolen af parningsorgan och sålunda inträdt i en
helt annan förrättning än den, för hvilken de
ursprungligen varit afsedda. Detta förhållande, att ett organ
inträder i en annan förrättning än den ursprungliga, är
föröfrigt inom djurriket en ganska vanlig företeelse och
benämnes på vetenskapligt språk: funktionsväxling. En
sådan funktionsväxling har t. ex. försiggått med simblåsan
hos de s. k. lungfiskarne, där detta organ ombildats
till lungor. Att äfven de högre djurens lungor ha ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 23 01:12:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ursprung/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free