Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för tillvaron. Naturligt urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bland de vackraste och fullständigaste rader af
öfvergångsformer, som den geologiska vetenskapen bragt i
dagen, bildas af stamformerna till vår nu lefvande häst.
Genom denna förmå vi nu följa den entåige hästens
ursprung tillbaka till ett djur af föga mer än en räfs storlek,
med 5 tår på fram- och 3 på bakfötterna. Vi kunna steg
för steg iakttaga, hurusom stamformerna började att
alltmer uteslutande stöda på den mellersta tån, hvarvid denna
förstorats, så att sidotårna blifvit upplyfta öfver marken
och alls icke kunnat bidraga till stödet. Såsom onyttiga
rudiment ha sidotårna alltmer förminskats; men ännu i dag
ser man på hästens skelett rester af de sist försvunna
sidotårna, ehuru dessa äro alldeles dolda af huden.
Undantagsvis händer, att hästar födas, som ha dessa rudiment så
utvecklade, att de äfven utvändigt framträda såsom tår
ehuru de ej nå ned till marken. I detta afseende
öfverensstämma dessa hästar med några af sina utdöda
stamformer, hos hvilka sidotårna befunno sig i samma stadium
af försvinnande. Ett sådant återuppträdande hos nu
lefvande djur af kännetecken, som tillhört mer eller mindre
aflägsna förfäder, kallas återgång eller atavism och är ett
äfven hos andra djur stundom förekommande fenomen.
En vacker öfvergångsform mellan kräldjur och fåglar
har man funnit i den märkvärdige Archaeopteryx (urfågeln),
hvilken i vissa afseenden var en fågel, i andra åter ett
kräldjur. Hufvudet liknade en ödlas och var försett med
tänder; frambenen voro ombildade till med fjädrar försedda
vingar, men i olikhet med förhållandet hos alla nu lefvande
fåglar voro mellanhandsbenen fria, och de 3 väl utvecklade
och fria fingrarne voro försedda med långa klor.
Bakbenen voro en fågels; men svansen, som hos nutida fåglar
är så ytterligt kort, var här lång som hos en ödla och
var besatt med stora stjärtfjädrar, ett par för hvarje kota.
Man har äfven funnit från en senare tid rester af
andra fåglar, hvilka, ehuru i nästan allt annat
öfverensstämmande med nutida fåglar, visade den olikheten, att
käkarne, i stället för att vara beklädda med en hornslida,
voro försedda med värkliga tänder, samt att
underkäkshalfvorna ej voro sammanvuxna. En början till
näbbildning ser man hos en annan utdöd fågel, hos hvilken
öfverkäkens främre del var beklädd af en näbblik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
