Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvardera sidan. Liknande tandluckor finnas hos
rofdjuren för att lämna plats för deras starka hörntänder.
Hos människan däremot, hvars hörntänder äro alls icke
eller obetydligt större än de närliggande, behöfvas inga
sådana tandluckor, och tänderna bilda därför en oafbruten
rad. Dock förekomma sådana stundom, isynnerhet hos de
lägre raserna, och vitna då om en tid, när äfven
människans stamformer, långt innan någon hand svingat en
stenklubba, i sina starkt utvecklade hörntänder ägde sina enda
anfalls- och försvarsvapen.
Ehuru hörntanden hos nutida människor i regeln ej
är större än framtänderna, röjer den genom sin betydligt
större och längre inkilade rot samt genom den, isynnerhet
hos mörka raser, koniska formen på kronan sin
ursprungliga huggtandsnatur.
Att för öfrigt tänderna icke ens hos nutidens
människa kommit fullständigt ur bruket såsom vapen, har man
ofta nog tillfälle att bevitna. Äfven oafsiktligt röjer
människan ännu den forntida användningen af sina tänder,
såsom Darwin påpekar: "Den som med förakt visar ifrån
sig den tanken, att människans förfäder en gång användt
sina hörntänder såsom fruktansvärda vapen, skall sannolikt
under sitt vredesutbrott genom ett hånleende röja sin egen
härstamning; ty ehuru han hvarken har för afsikt eller
äger förmåga att begagna sina tänder som anfallsvapen,
skall han genom att omedvetet sammandraga sina
"morrmuskler" visa tänderna, på samma sätt som en till strid
rustad hund."
Den civiliserade människan tillreder omsorgsfullt sin
föda och behöfver därför hvarken så starkt utvecklade
käkar eller så kraftiga tänder. Också kan man spåra
följden af de förändrade lefnadsvilkoren i den förkortning
af käkarne, som utmärker civiliserade raser. Käkarne ha
t. o. m. förkortats till den grad, att alla tänderna ej ha
tillräckligt utrymme. Den bortersta kindtanden, den s. k.
visdomstanden, börjar därför blifva rudimentär, utvecklas
antingen först vid en framskriden ålder eller förblir hela
lifvet innesluten i käkbenet. Dess rötter äro vanligen
blott två och därtill ofta förkrympta, och kronan angripes
vanligen tidigt af röta. Hos lägre människoraser är
visdomstanden i regeln starkare utvecklad, och stundom
tillkommer bakom denna ännu en kindtand, hvilket vitnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
