Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själsförmögenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från några få gemensamma stamformer och ha, liksom de
organiska varelserna, utbildats i olika riktningar och
sålunda sönderdelats i allt mindre grupper. Om man
betraktar orden i hvarje särskilt språk såsom arter, kan man
jämföra provinsdialekternas ord med varieteter. Mellan de
olika dialekternas ordformer pågår en liflig kamp för
tillvaron, i hvilken de lifskraftigaste, d. v. s. de enklaste
och mest praktiska, segra och undantränga de öfriga.
Språken kunna äfven korsas och sammansmälta till
blandningsspråk. På detta sätt undergår hvarje språk ständigt
en långsam förändring, och vissa dialekter och språk utdö
fullständigt.
Det är icke förmågan att frambringa artikulerade
ljud eller ord, som saknas hos djuren, ty, såsom man vet,
kunna vissa djur läras att tydligt uttala hvilka ord som
hälst, utan det är förmågan att förbinda vissa ljud med
vissa föreställningar. Härtill erfordras mera utvecklade
själsförmögenheter, än något nu lefvande djur utom
människan besitter. Språket är en invecklad konst, som endast
långsamt inläres af hvarje barn, och just genom att
noggrant iakttaga ett barn under denna lärotid torde man
lättast öfvertyga sig om språkets långsamma och gradvisa
uppkomst hos vårt släkte.
Djuren äga förmåga att med olika ljud uttrycka olika
sinnesstämningar eller t. o. m. vissa önskningar. De
använda vissa varningsskrik, signaler och locktoner, som
förstås af deras kamrater. Apor utstöta olika skrik för
olika sinnesstämningar och framkalla därigenom samma
sinnesstämningar hos sina kamrater. Hundar skälla på
många olika sätt vid olika tillfällen, och deras gnäll, då
de tigga mat, är omöjligt att missförstå, isynnerhet som
det plägar åtföljas af ett uttrycksfullt minspel. Hvar och
en har sett, att en hund, som önskar få en dörr öppnad,
söker åskådliggöra detta genom att gnällande och
svansviftande ställa sig vid dörren och därifrån kasta en
bedjande blick på sin herre. Om han är mycket ifrig, plägar
han ytterligare förtydliga sin önskan genom att skrapa på
dörren. Om hans herre ändå ej tycks märka hans
förehafvande, plägar hunden gå fram och stöta till honom
med nosen, tydligen för att väcka hans uppmärksamhet,
och återvänder därefter till sin dörr. Här understödes
således det bedjande gnället af miner och åtbörder, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
