- Project Runeberg -  Om människans ursprung /
49

(1889) [MARC] [MARC] Author: Gottfrid Adlerz - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själsförmögenheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det är mycket sannolikt, att sådana spelade en stor roll
vid språkets första uppkomst, liksom de ännu i dag i
synnerligen hög grad användas af vilda raser såsom en
ersättning för talspråkets ofullkomlighet. De första orden voro
sannolikt härmningar af naturljud eller andra djurs läten,
såsom det är fallet med vissa ännu kvarlefvande ord af
mycket hög ålder i åtskilliga språk. Barn och vildar visa
mycken benägenhet för att benämna djuren efter deras
läten, och om det t. ex. fallit någon mera förståndig individ
af våra halfmänskliga förfäder in, att genom härmande af
ett rofdjurs läte angifva för sina kamrater beskaffenheten
af den hotande faran, så skulle därmed första steget till
bildande af ett språk vara taget.

Sällskaplighet är en inom djurvärlden i olika grader
ofta förekommande egenskap, som t. o. m. hos lägre djur,
såsom hos myror, kan leda till bildningen af jämförelsevis
högt organiserade samhällen. Bland de högre djuren sluta
sig många tillsammans i tillfälliga eller beständiga
sällskap, hvilket genom det ömsesidiga försvar och det
bistånd, medlemmarne lämna hvarandra, är mycket
fördelaktigt för artens bibehållande, hvadan sällskaplighetsdriften
blir föremål för det naturliga urvalet. Inom sådana
djursamhällen åstadkommer gemensamheten i intressen ett
vänskapligt förhållande mellan alla medlemmarne, alla
känna mer eller mindre sympati för hvarandra och göra
hvarandra inbördes små tjänster. I sådana djursällskap
användas ofta vissa ljud eller tecken af den, som först
iakttager en annalkande fara, för att varna de öfriga.
Ofta utställas särskilda vaktposter, hvilka äga att vaka
öfver de öfrigas säkerhet. Detta är äfven fallet bland
apor, där anföraren för truppen gör denna tjänst och
använder skilda ljud för att angifva trygghet eller fara.
Apor befria hvaranda från parasiter och hjälpa hvarandra
att borttaga törntaggar, som fastnat i skinnet. Ett slags
babianer, som pläga vända om stenar för att därunder
leta efter insekter, förena sina krafter för att vända de
stora stenarne och dela därefter bytet. Apor rusa till
hjälp, om någon af dem blir anfallen, och man känner
exempel på, att de vid sådana tillfällen trotsat lifsfara för
att hjälpa hvarandra. Dylika yttringar af sympati och
hjälpsamhet äro af största vikt för sammanhållningen och
utvecklingen af ett samhälle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursprung/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free