- Project Runeberg -  Om människans ursprung /
53

(1889) [MARC] [MARC] Author: Gottfrid Adlerz - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täflan mellan raserna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

modigaste, som alltid voro redo att i striden ställa sig
främst och att våga sitt lif för att rädda andra, omkomma
i större antal och ha mindre utsikter att efterlämna
arfvingar till sin ädla natur. Men det gillande och den ära,
som komme dylika individer till del från de öfriga
samhällsmedlemmarnes sida, skulle locka till efterföljd, och det
allmänna utöfvandet af dylika samhällsnyttiga handlingar
skulle gifva stammen i dess helhet en afgjord fördel i
kampen för tillvaron. Ju fastare sammanhållningen vore
mellan dess enskilda medlemmar, ju flere intelligenta,
fyndiga, modiga och oegennyttigt själfuppoffrande individer,
den räknade, desto större voro dess utsikter att besegra
och undantränga de stammar, hos hvilka dylika egenskaper
vore mindre allmänt spridda.

En sådan segerrik stam skulle utbreda sig, till dess
den i sin tur blefve öfverväldigad af en ännu mer
begåfvad och för kampen bättre rustad.

Nästan alla bebodda trakter af jorden, de stora
sammanhängande fastlanden såväl som de enstaka öarne i
Stilla Oceanen ha att uppvisa minnesmärken efter utdöda
eller fördrifna folkstammar, om hvilkas historia de senare
inkräktarnes afkomlingar sväfva i fullständig okunnighet.
Öfverallt har den ena stammen efter den andra måst vika
för en i ett eller annat hänseende öfverlägsen. Några
små och splittrade stammar, de sista kvarlefvorna af
fordom utbredda och mäktiga raser, lefva ännu här och där
kvar i afskilda och vanligen bärgiga trakter, dit de
räddat sig undan en konkurrens, som de ej kunde uthärda.
De nutida vilda folkstammarne ligga i ständig fejd med
hvarandra, fördrifva hvarandra och inkräkta hvarandras
områden. Talrika mellanstadier leda äfven hos dem ända
ned från det råaste och mest tygellösa naturlif till ett
jämförelsevis utvecklat samhällsskick och bestämma deras
öfverlägsenhet. Liksom kulturmänniskan med ringaktning
talar om "vilda raser", så tala de centralafrikanska
negerstammar, hvilka på odlingens mödosamma väg fortskridit
några tuppfjät framför sina grannar, med förakt om "vilda
människor".

För nutidens civiliserade nationer med deras
öfverlägsna intelligens och deras ofantligt uppdrifna
konstfärdighet vika alla vilda raser, där icke ett för europeerna
mördande klimat ställer sig såsom de förras bundsförvandt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 23 01:12:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ursprung/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free