Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET 39
— Du har någonslags gåtillhandaplats där,
eller guvernant eller vad det är?
— Båda delarna kan man säga.
— Usch är det inte gräsligt? Det är väl en
massa ungar också?
— Tio.
— Å herregud, så fasansfullt, sådant borde
vara belagt med straff! Ja, det har jag sagt
åt Christoffer att mer än tre — vill du ha fler,
får du skaffa dem själv! Men kära du, vad
har du för det, i månaden, menar jag.
— Tio kronor. Det är inte ens till ett par
kängor. Hon såg på Dagmars lackerade fötter.
— Din farbror är en lus, med andra ord?
Tio! Uppriktigt sagt Uni, du med din förmåga,
att du finner dig i det?
— Snälla du, tant och farbror anser det som
en välgärning — jag fick ett hem hos dem när
mamma dog. Och vad det beträffar, så tror
jag inte att tant Hilda har tio kronor för egen
räkning i månaden — för dag och natt — —.
Uni lutade sig häftigt tillbaka i stolen och
slöt ögonen. Det liksom lättade att få säga
något cyniskt, hon måste ge en smula luft åt
denna olidliga bitterhet.
— Skål Uni! Dagmar skrattade. Men hör
du, allvarsamt, du skall inte gå och kasta bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
