Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET 71
med, ge varandra en liten smekning, viska då
de äro ledsna eller när de överraskas av en liten
glädje –––– .
Det var ett stillastående uttryck i Charlottes
stora gråblå ögon. Det som gav det mjuka,
runda flickansiktet en särskild prägel voro ögon-
brynens fina, jämna bågar — den sortens ögon-
bryn som det brukar vara på poträtt från fyrti-
femtitalet — och den yppiga röda munnen.
Charlotte Hedels såg ut att vara skapad för
sund och lugn lycka med sitt täta blanka hår
och den fylliga, smärta figuren. Hon bar mest
släta klänningar utan krage och halsen var bred,
rak och vit.
— Jag skulle kunna skriva den boken om dig,
om mig själv, om vem som hälst av oss kontors-
råttor! Vi gå och ha ett arbete som vi skola
leva av, för det kunna vi inte leva. Vi sätta
ingenting på spel, ingen förlust och ingen vinst
som hålla våra tankar i spänning, då vi gå från
kontoret eller butiken eller skolan. Jag vill
skriva och du spela teater och de andra. — Jag
kan dem, dessa stackars sparvar, de ha ingen
historia, men en rad sådana: ett rum i det pen-
sionatet, en man de voro med där, som mötte
dem, gick ut med dem. Så försvann den man-
nen, kanske de blevo osams, kanske han dog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
