Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET 79
inte uppfylla och värma dig och vara tillräck-
ligt för dig, det att vi går här unga, ensamma,
fattiga, knoga och vänta på en liten prick fram-
tid långt ut i det grå.
Han släppte henne häftigt och satte sig i
soffan.
— Kristian.
Hon ställde sig bakom honom med armarna
ner på hans bröst. Strök med händerna under
hans haka och tvang med ens hans huvud
bakåt, mot sin barm.
— Jag älskar dig ju mycket, mycket — myc-
ket mer än du tror.
Bry dig inte om vad jag säger eller gör,
Kristian. Allt det där som ligger på ytan hos
mig.
Hon viskade ned mot honom, med gråt i rös-
ten, mellan hastiga kyssar på hans ögonlock:
— Låt oss vara glada för det ändå — att vi
äro unga och fattiga och ensamma. Då är det
bara du och jag. Ingen vi ha att svara för,
Kristian, bara du och jag.
Hela tiden med händerna om hans hals, hän-
derna som han höll hårt i, gled hon runt soff-
karmen och ned i hans knä.
— Min vän, min vän.
Han pressade henne häftigt till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
