Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
— Hon kom liksom först till medvetande då
den gick ner igen. Hon blev inropad, tillsam-
mans med Ström och fröken Bakke och sedan
ensam.
Ebert kom och tryckte hennes hand. De lyck-
önskade henne alla. Det ville inte gå upp för
henne att det verkligen var han själv som var mitt
inne i en roll. Hon var rädd och lycklig, ville
gruvligt gärna titta ut i salongen men måste in
och hyta.
Det kom blommor, från Kristian och från Ab-
rahamsen, en vän till Kristian, som hon nästan
inte kände.
Det var först när hon satt i Grands spegelsal
med Kristian och skålade med honom, med
gamla vänner och nya, Ebert och ett par från
teatern, som Kristian bjudit med, som hon bör-
jade komma till sig själv. Det var således sant.
Och det hade gått bra och här var ljus och blom-
mor och vin och musik för henne och mäniskor
runt omkring — somliga åtminstone — tittade
pa dem och sade vilka de voro. Och i morgon
tidningarna–––––-
Kritiken var bra, sade alla. Så där överström-
mande var nu bara en vän till Ebert. Annars
var det mest ett par rader — fördelaktig appa-
rition, bra röst och en märkbar nervositet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
