Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 DEN LYCKLIGA ALDEKN
son — ibland sade hon att gossen var hennes
egen, men Uni hade för länge sedan insett att det
var bara prat.
Men hon kände sig osäker och blyg hland
teaterkamraterna. Hon kunde inte reda sig likt
Torbjörg, som var vän med alla och omtyckt
av alla och ändå höll sig utanför allt som hon
inte hade lust att vara med om — utan att nå-
gon fann henne stel eller stram, som de flesta
visst tyckte att Uni var.
Det var sant, att hon hade lätt för missnöje.
Uni hade kommit upp till Charlotte på dennes
födelsedag.
Det var något på tok med Charlotte och hen-
nes mor, märkte Uni. Fru Hedels gick omkring
med sammanpressade läppar och svarade ensta-
vigt. Charlotte sade heller inte mycket, medan de
promenerade längs Akerselven före kvällsmaten.
Charlotte stannade på Beeirbron och såg ner
på forsen, som gick hög och gul i den gyllene
septemberkvällen mellan de mörkröda fabriker-
na. Mot de hlodbruna murarna stodo träden ne-
re vid vattnet, sommargröna ännu efter en reg-
nig höst. Genom forsens hrus skar ibland ett
vinande av stål någonstans ifrån, där det arbe-
tades sent. Annars var det en oavbruten ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
