Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
— Briljant! Nu är du allt riktigt glad väl?
Hon nickade och stod med skälvande näs
borrar och tog emot komplimanger.
Herregud vad allting är skönt. Borta var ner-
vositet, ångest, kritiken som satt och skruvade i
hjärtat.
Hon glittrade och blänkte genom rollen som
en guldfisk.
Hon steg ur sina spetsvolanger, på smäckra,
röda ben, stod och förklarade, frejdig och lugn
— och så med ens den skygga gesten med hän-
derna, en osäker blick i spegeln, flykten ut —
hon kände att hon gjorde det förtjusande, oänd-
ligt mycket finare än på repetitionerna, att hon
kunde sin sak nu.
Men då det var över och Kristian kom efter
föreställningen. — Han sade inte ett ord om det,
men hon märkte det på honom — nej, han var
inte glad.
Hon läste tidningarna nästa morgon tills hon
kunde utantill det som stod om henne. Det
var glänsande. En upplevelse, kallade de hen-
nes spel. Och hon klädde sig fin och gick ut
för att träffa bekanta och njuta sin triumf. Men
innerst inne bara gruvade hon sig för att träffa
Kristian.
Hon gick och samlade sig till ett försvar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
