Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
kappan i sita akten, tant Benedikte ansåg att
Uni omöjligt kunde använda den, hon måste sy
om den till något annat. Titti tyckte absolut att
hon skulle gå med den som den var, den var be-
dårande. Birgit föreslog att hon skulle ta av det
påfågelsfärgade och sätta dit grå sammet i stället.
Du gode gud egentligen — att hon var släkt
med dem! Tanten — hon hade suttit och sett på
henne — man kunde omöjligt föreställa sig en
människokropp inuti dessa fodralaktiga klännin-
gar med väl hundrade ben i och de besynnerliga,
stela, tomma vecken som från var axel löpte ihop
i en rynkad tipp på magen. Och de konstiga,
madamaktiga caperna och ståltrådsställningarna,
överklädda med svarta spetsar och gamla sam-
metsblommor och små, slitna plymtuskor. Och
så Titti, som alltid råkade in i besynnerligheter
där hon bodde och alltid berättade om en eller
annan herre, som var kär i henne. Och Birgit
stackare. —-
— Majorstuen — alle Taussteigen! ropade en
gammal tjock tysk.
Titti fnissade, Uni började skratta, ett hög-
ljutt, obelevat tillgjort skratt så att de båda andra
hyssjade på henne. Men Uni fortfor att skratta,
sände ut i snöyran den ena vågen efter den andra
av högt teaterskratt, där de gingo på trottoaren.
* –––––- ––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
