Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
inte varit annat än alla unga flickors klagan som
vilja upp till solsken och lycka och inte komma
någon vart, så som man känner det, när världen
trycker och pressar en ner i mörker — vare sig
man går under eller ärbart sitter på en kontors-
stol och sliter hela dagen för att om kvällen gå
hem till en sextiokronors inackordering i ett litet
otrevligt pensionat, går förlovad i åratal och i
själva verket ser sig förbittrad på den man äl-
skar bara för att det är så hopplöstt och onaturligt
inrättat eller man stirrar sig förbittrad på sitt
hem, pinar sin mor och grälar med syskonen,
som man ju tycker om— men när man nu måste
krypa ihop i ett litet rum för att kunna reda
sig . . .
Det var det hon hade velat ha fram. De långa, i
hetsiga replikerna voro alls inte bra eller träf-
fande. Det var riktigt sett, att hon anklagade,
när hon ställt allt så galet för sig, särskilt ankla-
gade något så i det blå som samhället. Det gick
inte att göra mer av det. Men alla på teatern
hade sagt henne att det inte gjorde någon effekt.
Hon måste lägga rollen på ett annat sätt. De
hade således fått rätt. Om det nu inte vore miss-
lyckat utan de gjort henne osäker? Eller var
det helt enkelt att hon ej hade kunnat?
Under första tiden hade hon ryckt på axlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
