Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
inte något kontor som ville ha henne nu, när hon
fått skådespelerskestämpeln på sig.
Gode Gud, vad Kristian ofta hade rätt.
Kristian — vad hon hade längtat efter honom.
Bara att få se hans ansikte, höra hans röst. Han
som inte vetat annat alt få stå emellan henne
och hela världen, som kunde sticka och såra
henne. Allt tråkigt mellan dem, hade det inte
bara kommit av sig att han insåg hur föga hon dög
att ta sig fram i livet, i det hon nu absolut ville
ge sig i kast med, och att han led av att inte
kunna göra mer för henne?
Kristian — hade han möjligen kunnat tro att
hon var onykter?
Hon spelade inte under denna tid och var när
allt kom omkring glad över det. Fast egentli-
gen hade hon varit självskriven till denna roll
som Clara Lund hade fått. De började ge Clara
Lund hennes roller. En kritiker hade också sagt
att hon borde ha dem.
Frysande stod hon och såg över de vita mar-
kerna, mot det gnistrande skenet på höjden, där
Holmenkollen låg och tindrade med sina låg-
lampor. Långsamt gick hon en bit åt Sörkedals-
vägen. Hon ville inte en gång erkänna för sig
själv att hon tänkte sig möjligheten av att möta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
