Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET 145
än sig själv. Det var ju hennes liv, han ville inte
stå i vägen för henne. Till slut sade han:
— Gör det för min skull, Uni!
Men hon ville inte. Hon visste det, han skulle
aldrig i världen göra något för att hindra henne
i det som vai hennes, han hara gick och tyckte
alt han gjort orätt mot henne.
Men det var omöjligt. Hon kunde inte gå
tillbaka dit och samtidigt vara för Kristian vad
han behövde.
Kanske, om hon varit fullkomligt säker på
sin begåvning.
Nej. Då hon kastat sig i Kristians armar var
det ju för att hon oklart hoppats att hans star-
kaste smekningar, hans hårdaste famnande skul-
le kväva hennes egen, vilda, vanmäktiga träng-
tan.
Men a, den levde ända. Det var något hos
henne som alltid skulle längta ut, något av hen-
nes innersta väsen, som det aldrig skulle bli nå-
gon användning för i Kristian Hjekles hem.
Men det skulle de aldrig få veta. Hon tryckte
varsamt sin lilla flicka intill sig.
— Det skall du aldrig, aldrig få veta, lilla, lilla
Nora —.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
