Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
— Det fick jag då. Det här är taget i fjol.
Det är sin styvson, min fästmö är fotograferad
med.
— Hon ser ofantligt söt ut.
— Hon var endast aderton år då. Ja, hon
var förtjusande. Ni påminna om varandra.
Han sade det allvarligt, utan en tanke på att
det var en komplimang. Och han såg att hon
inte lade märke till det.
Per Dyrssen kände plötsligt starkt och varmt
hur bra han tyckte om henne. För att hon just
var sådan, utan behagsjuka, utan anspråksfull
kvinnlighet — en ärlig, pålitlig god vän.
Klok och naiv, oerfaren, med vakna, iaktta-
gande ögon — varm, men med det oberördas I
svala hud över sinnet.
Hon var tjugu år yngre än han och hon var
kvinna och vacker. Det hade väl givit vänska-
pen en liten pikant bouquet. Att hon var det
och att de hade kunnat vara vänner i närmare
tre år, enbart vänner. Han tänkte på det nu,
hur ofta han gått och smålett efter henne — då
de sagt varandra farväl. För att hon var så all-
varlig och ivrig — så ung. Man måste väl bli
så gammal som han var för att förstå hur söt
hen var. Och hos honom var hon alltid säker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
