Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Dyrssen nickade uti skymningen.
— Och jag tycker att män och kvinnor så
gott som aldrig ha något gemensamt mer än
kärleken och allt som rör den. — Vi ha ju
ingenting- annat att leva för. Få vi inte vårt
eget hem, så få vi ingenting som är vårt eget.
Ni har alltid varit förfärligt snäll mot mig. Och
det snällaste av er var när ni talade med mig
om ert arbete, visade mig edra ritningar och
tog mig med på byggen och förklarade. För
det är ingen orimlighet av en man att icke tro
på att kvinnor intressera sig för ordentligt ar-
bete. Vi förstå oss i grund och botten inte på
det — det blir mest bluff och dilettanteri. Vi bete
oss oftast så, all är det ett levebröd vi ha, så
smycka vi oss med arbete och intressen, i stäl-
ler för att gå upp i det. Ja, ni förstår vad jag
menar. Jag kan gott förstå att en man förargar
sig invärtes, när ett fruntimmer sitter och pra-
tar om hans intressen, som äro allvar för honom,
och anser det påträngande och närgånget.
— Kära Edele, hon kände att hans röst var
varm och uppriktig, fastän han skrattade. Jag
skulle gärna vilja se er både i riksdag och stads-
fullmäktige — det enda rättvisa och allt det där.
Men helst gift också, med en man som vore god
nog åt er och med tolv duktiga söner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
